Jag läser om Therese som blev mördad för några dagar sen och jag kom in på hennes blogg. Allt känns så overkligt på någevis. Jag kännde inte henne alls men när jag läser vad som har hänt ser en bild på henne läser de hon skrev dagen innan hon blev mördad så känns de så hemskt. De gör som ont för jag blir påminnd att allt kan vara slut på ett ögonblick. De kan lika gärna ha vart en av mina närmsta vänner eller nån i min familj. Jag ska börja med att vara tacksam över de jag har, tacksam varje morgon jag vaknar, tacksam över alla mina vänner som jag har, tacksam över min underbara pojkvän. Istället för att bli ledsen över att de regnar så vara glad att jag finns här, är frisk och faktiskt kan se att de regnar.
Kom ihåg att säga till dom du älskar att du älskar dom samma sekund du känner det, om det är en vän, partner, förälder, eller släkting så säg de. Livet är för kort för att inte säga de för imorgon kanske det är för sent. Gör planer för framtiden, sätt upp mål att jobba för. Men kom ihåg att titta dig omkring och uppskatta livet du har för man vet aldrig när allt är över...
Tänk att folk kan vara så onda så dom kan ta någonannans liv ifrån den personen. Dom har ingen rätt till att ta de livet. Fyfan! Jag blir alltid lika rörd och ledsen när jag hör att unga har dött även om jag inte kännde dom.
Jag älskar mitt liv och vill leva de läääänge!!
Och till alla mina underbara vänner nya som gammla Jag älskar er och jag uppskattar att ni finns! Jag önskar att jag hade bättre kontakt med vissa men jag finns alltid här för er <3